Energins framtid

Leo Johnson är programledare på BBC Radio. Han är också expert på ekonomi och hållbar utveckling. I den här artikeln uppmanar han oss att tänka vidare om energins framtid och målar samtidigt med konkreta exempel upp några lösningar, en ekonomisk strategi och ett nuläge. Dessutom ger han oss några prognoser på kort och medellång sikt.

Är medborgarrörelser nyckeln till energins framtid?

”Sous les pavés, la plage”, brukade situationisterna säga under upproret i Paris i maj 1968. ”Under kullerstenarna, stranden.” OK, det är inte en strand, men Londons Waterloo Bridge som i vanliga fall är en avgasfylld artär av tunga fordon i stadens hjärta – har stängts av och inför mina ögon förvandlats till en crowdsourcad bilfri ”Garden Bridge”. Det är ett situationistiskt pop-up-paradis, komplett med boulespelare, krukväxter, jonglörer och tältserveringar med vegansk chili. Välkommen till Extinction Rebellion, utrotningsupproret, en lavinartad folkrörelse mot klimatförändringar som inleddes med att nakna demonstranter limmade fast stjärtarna på parlamentshusets väggar. Är detta en glimt av energins framtid? Kommer folkets makt, när politiken misslyckas, att påskynda ankomsten av en framtid fylld av förnybar energi?

Finns det fortfarande en väg ut ur den globala uppvärmningen?

Tittar man på siffrorna är det svårt att se en framkomlig väg. Uppskattningsvis 91 procent av den globala energianvändningen är fortfarande beroende av fossila bränslen, en siffra som inte har förändrats på trettio år. För att undvika en global uppvärmning på mer än 1,5 grad måste vi sänka utsläppen mer än dubbelt så mycket mot vad som sker. Men bara sedan Parisavtalet 2016 har banker runtom i världen istället investerat ytterligare 1,9 biljoner dollar i fossil industri. De globala koldioxidutsläppen ökade enligt International Energy Agency med 1,7 procent 2018 till den nya rekordnivån 33 miljarder ton. Inte så stor anledning till optimism, tänker du kanske. Men det finns en viktig faktor som får mig att tänka att en övergång till förnybar energi kan vara om hörnet, och komma mer plötsligt än någon anar. Det är inte bara folkrörelserna som ger mig hopp – det är ekonomin.

Hur kan vi utforma en energistrategi? Vilket ekonomiskt verktyg måste vi använda?

Vilken siffra ska vi studera för att se om en energistrategi är framgångsrik eller inte? Jo, EROEI (energy return on energy invested) – helt enkelt hur mycket energi som krävs för att få ut energi. När Henry Ford införde massproduktion för att få fram oljans lagrade energi var EROEI omkring 1300 till ett – man kunde mer eller mindre köra handen rätt ner i marken, och olja började strömma ut. Hundra år senare ser läget helt annorlunda ut, och de lågt hängande frukterna är redan plockade. De fossila bränslen som utvinns i dag – skiffergas, tjärsand, fyndigheter under saltlager – förbrukar mycket energi och kapital, och har EROEI som varierar mellan fem och tretton till ett. Det är med andra ord en marknad där vinsterna på sikt blir allt mer marginella.

Hur står sig förnybara energikällor? Ligger brytpunkten närmare i tid än vi anar?

Om man å andra sidan granskar marknaden för förnybar energi ser man motsatt förhållande. Samma mekanismer som drev ner priset på datorkraft har de senaste tjugo åren förvandlat ekonomin för förnybar energi. Ta bilar, själva grunden för den Ford-inspirerade fossildrivna massproduktionens ekonomi. Kostnaden för elbatterier har bara det senaste året sjunkit med 35 procent, vilket fört oss allt närmare brytpunkten för elbilar – när det blir billigare att köpa ett elfordon än ett fordon drivet av bensin eller diesel. Denna tidpunkt, som bara år 2017 förväntades bli år 2026, tros nu infalla redan år 2022. Och det handlar inte bara om personbilar. I maj 2018 fraktade världens första autonoma och förnybara lastfartyg 2,5 kilogram färska musslor från Maldon i Storbritannien till Oostende i Belgien. Stena Line planerar att installera ett batteri som rymmer 1 MWh i en av bilfärjorna mellan Sverige och Danmark, för att så småningom utöka det till 50 MWh vilket kan driva fartyget i 50 nautiska mil. Och allt detta är med teknik som redan finns i dag. Ett antal banbrytande teknologier, som nu utvecklas i lite olika takt, har potential att rubba status quo ännu mer. Inom vägtrafik finns till exempel det svenska pilotprojektet med induktiv laddning via vägbanan, och Hyundai erbjuder en ny modell med ett soltak som med hjälp av nanoteknik kan utnyttja solenergin. Uppe i luften adderar Harbour Air, som trafikerar 42 korta sträckor i British Columbia, ett elektriskt plan till sin flotta, och planen är att så småningom helt gå över till el. Samtidigt demonstrerar tyska Sonnen sin potentiellt revolutionerande teknik för blockchain-styrda mikro-elnät. Blickar man ännu längre fram kan kvantdatorer som D-Wave, med en processor på 2 000 qubits (100 miljoner gånger snabbare, enligt Googles analys, än världens snabbaste konventionella superdator) möjliggöra snabbare materialutveckling för att öka batterikapaciteter. Energisystemet står vid en övergångspunkt. Tidsuppskattningarna är osäkra, men de korsande kostnadskurvorna pekar tydligt åt ett och samma håll: det centraliserade fossila bränslesystemet, som enligt IMF:s beräkningar i dag subventioneras med 5,3 biljoner dollar per år, kommer att försvinna till förmån för distribuerade och förnybara alternativ.

Leo Johnson
Programledare för ”FutureProofing” på BBC Radio 4