Blogginlägg - 14 Oktober 2020 07:00

Ekonomisk, ekologisk eller socialt hållbar arkitektur?

Van Bo Le-Mentzel är ingenjör, arkitekt, konstnär, designer och uppfinnare. I den här artikeln presenterar han sin vision om arkitekturens framtid.

– Det vi kan säga med säkerhet är at vi inte kan fortsätta som vi har gjort.

I dag är det är svårare att föreställa sig framtiden än vad det var för ett sekel sedan. På den tiden var det lätt att identifiera de revolutionerande innovationerna: nya material som pansarbetongen, mobilitet med bilen och nya kommunikationsmöjligheter som telefonen innebar.

Men vad kommer efter artificiell intelligens, Blockchain samt sol- och vindkraft? Vad kommer efter globaliseringen? Kommer vi att kolonisera Mars?

Framtidsvisionerna är många, men enligt min mening kan framtidens arkitektur delas in i tre kategorier:

1: Arkitektur i obegränsad tillväxt.

2: Arkitektur i en grön utopi.

3: Arkitektur i en värld utan nationella gränser.

Detta innebär att arkitekturen kan vara ekonomisk, ekologisk eller politisk.

Arkitektur för en långsiktig vision

Sociologen Harald Welzer beskriver stadens politiska framtid på ett dramatiskt sätt i sin bok "Allt kan vara annorlunda" (originaltitel: "Alles könnte anders sein"). Han skildrar en värld där statliga institutioner, som regeringar, skattemyndigheter och brottsbekämpande myndigheter fortfarande styr, men att man tagit bort både pass och gränser. Arkitektur skulle dikteras av medborgarstyrda banker, kooperativ och företag med långsiktiga perspektiv. I denna framtid skulle tillvaratagandet av befintliga byggnader prioriteras framför ny och prestigefylld arkitektur. Trots detta skulle spektakulära byggprojekt existera, exempelvis genom inkrementell arkitektur. Denna term myntades av den chilenska arkitekten Alejandro Aravena. Hans prisbelönta huslängor är avsiktligt halvklara. De delar som saknas kommer slutföras av invånarna, med hantverkarlärlingar som använder lokala material.

Alejandro Aravenas prisbelönta huslängor som är avsiktligt halvklara.

Detta går hand i hand med dagens Wikipedia-anda och plattformskapitalism (Google, Facebook, Apple, YouTube m.m), där allt lanseras i betaversioner som måste förfinas av konsumenten. I Welzers stad rullar knappt några bilar alls, istället domineras gatorna av cyklar. I grunden ser den här typen av städer ut som Freiburg i sydvästra Tyskland.

Återgå till naturliga material

Komposttoaletten Terra Preta.

I den ekologisk visionen är staden framför allt grön. Gator och parkeringsplatser frigörs från asfalt och SUV:ar. Bostäderna konstrueras av trä halm och lera. Representativa arkitekter för den här framtidsvisionen är Satish Kumar, Rob Hopkins och Vandana Shiva. De är trädgårdsmästare istället för än stadsplanerare. Nyckelord är hållbar odling och övergångsstäder, båda principerna är inspirerade av traditionella kinesiska och sydamerikanska bönder som förespråkar mångfald, tålamod och minimal mänsklig inblandning. Tyvärr kan inte dessa principer lösa utmaningarna med att organisera och utfodra våra megastäder. Trots detta är idén av övergångsstaden ganska inspirerande. Titta bara på komposttoaletten Terra Preta.

Enligt ekonomer är data arkitekturens framtid

Entreprenörer som Elon Musk (Tesla) och Mark Zuckerberg (Facebook) betraktar inte pengar som sitt främsta kapital. Istället anser de att data är "framtidens råvara." Ledaren för gänget är Jeff Bezos, grundare av Amazon och förmodligen den rikaste mannen som lever. Han anser att vi måste erövra rymden för att tillgodose befolkningens behov. När jordens fossila råvaror konsumerats kommer Mars exploateras.

Ekonomernas allmänna idé bygger inte nödvändigtvis på banbrytande uppfinningar. När allt kommer omkring är den självkörande bilen (Google Car) och datorn du kan prata med (Siri) inget annat än utopier från sextiotalet.

Teknisk innovation – en nyckelroll i framtidens arkitektur

Arkitektur som drivs av teknologisk innovation. Solfångare på varje fasad, på dina kontaktlinser och på trottoarerna. Allt förvandlas till resurser. Och om fasaderna inte kläs med solpanel, kan de kläs med ljusspelsteknik som nyligen installerades på Infinity Tower i Seoul, Sydkorea.

Infinity Tower i Seoul, Sydkorea.

Tekniken, som gör att skyskrapan till synes kommer att försvinna, bygger på ett slags ljusspel där LED-belysning och kameror samspelar mot skyskrapans glasfasad. Hela skyskrapan kan också projicera bilder och annonser: arkitektur anpassade efter dagens reklamsamhälle.

Något mer intressant är ett av Ikeas senaste projekten. För första gången i sin företagshistoria har de tagit farväl av sina blå plåtbyggnader och istället satsat på innovativa byggnader med gröna oaser och hotell på taken. Dessa Ikeabyggnader är placerade i centrala delar av österrikiska städer. Vändpunkter som detta kommer att bli allt vanligare. Under en konferens om innovation arrangerad av REWE Group hade jag möjlighet att delta i en diskussion om urbana trädgårdar på tak till livsmedelsaffärer.

I den här kontexten är digitalisering och automatisering av byggen helt oundviklig. Det beror främst på bristen på skicklig arbetskraft i och med generation X. Allt för få ungdomar utbildar sig till betongarbetare och murare i dag. Prefabricerade hus blir därför standard. Kanske kommer de spektakulära 3D-skrivarna att kunna erbjuda lösningar? För närvarande är de för långsamma och använder för mycket energi.

Det vi kan säga med säkerhet är at vi inte kan fortsätta som vi har gjort. De globala koldioxidutsläppen kan till stor del kopplas till byggbranschen. Stål och betong är som cancer för planeten. Stora företag ignorerar nationella gränser. Så varför ska nationer ta hänsyn till gränser? Hur planerar du städer i en värld som inte längre definieras av gränser?

Klimataktivister som Greta Thunberg ställer de riktigt stora frågorna. Som arkitekt försöker jag implementera dem stegvis i mitt arbete. Jag kombinerar detta i en utopisk plan som jag utvecklat under de senaste åren i samarbete med stadsplanerare, företagsgrupper, nybörjare, barn och hemlösa. Jag kallar det: Den cirkulära staden (Circular City).